Skogstorps historia Av Skogstorps ca 3000 invånare. arbetar endast ett fåtal vid
någon av de industrier som finns här, av vilka Alfa-Laval är den största. För bara ca 60 år sedan gällde det motsatta, de flesta som
bodde i Skogstorp hade också sitt jobb i samhället. Skogstorps vagga stod vid åns strömmande vatten, som tidigt i historien använts att transportera gods på, främst järn och spannmål. Vattnets kraft fick driva kvarnar och smedjor. Här hämtades också föda i form av fisk. Ålfiske har förekommit sedan medeltiden. Det äldsta skriftliga belägget för Skogstorp är från 1570-talet. Joen bodde då på Skogstorps gård som s k biskopslandbo. År 1596 erhöll hillebardsmeden Jöns Påfvelsson förläningsbrev på Skogstorps hemman. Han drev en smedja vid ån för vapentillverkning. Kung Karl IX lät bygga en kanal med slussar för att få en segelbar förbindelse mellan Mälaren och Hjälmaren. Arbetet leddes av Jöns Påfvelsson och kanalen var färdig 1610, men användes bara under några decennier. Resten kan vi se vid Rosenforsparken
Kung Oscar II invigde i september 1877 "Oxelösund-Flen-Westmanlands jernväg" och därmed fick Skogstorp dagliga förbindelser med Eskilstuna. Omkring sekelskiftet kunde man åka båt till Skogstorp med ångfartyget Gustaf Lagerbielke varje lördag under sommaren. Vid Skogstorps station stannar inte längre några tåg och båttrafiken tillhör historien. Busstrafiken som började på 1920-talet finns dock kvar. Rosenfors skola, tidigare ordenslokalen Brödraborg,
blev 1906 den första skolan i Skogstorp. Dessutom gick man i Kyrkskolan, nuvarande
Församlingsgården. 1964 stod nuvarande Skogstorpsskolan klar, där man går i skolan
från förskola till grundskolans nionde klass. Som en sammanhållande länk i bygden var den
livliga föreningsverksamheten. Redan 1892 bildades godtemplarlogen nr 1784 Skogsrosen med
28 medlemmar vid starten. År 1900 invigdes den nya ordenslokalen Brödraborg. De
ekonomiska problemen var dock stora och 1906 köptes den av Husby-Rekarne församling. Invånarantalet ökade och företagsamheten var stor. Förvånansvärt många smårörelser startades i olika branscher. Man värnade om sitt samhälle, trivdes och höll ihop.Det mesta klarades av inom orten. Men visst fanns det problem. Många hade det ekonomiskt knapert och ohälsa och sjukdom drabbade ofta dem som tvingades arbeta i den ofta hälsovådliga miljön i fabrikerna. Nya hus har byggts och vi har blivit allt fler, men av företagsamheten är nästan allt borta, bara en affär finns kvar t ex. Många försvann säkert i och med att den ursprungliga ägaren gick ur tiden och ingen annan ville ta över. Lönsamheten var dålig för småföretagaren. Vi har ett geografiskt rörligare samhälle, mycket på grund av den ökade bilismen. De flesta, både män och kvinnor, har sina arbeten utanför Skogstorp. Hemmafrun tillhör historien. Inköp och andra ärenden uträttas i allt större utsträckning i centra av olika slag. Men den lantliga miljön drar som bostadsort, ett andningshål att hämta kraft ifrån för att orka med nutida stressiga levnadsvillkor. Skogstorp har därför behållit sin popularitet som bostadsområde och många som tillbringat barndomen här, återkommer som vuxna och låter en ny generation växa upp i den trivsamma kommundelen. Här kan du få mer information om Skogstorps historia. Fakta till ovanstående har hämtats främst från Nils Lindhes skrift "Skogstorpsbygden förr och nu" och Eskilstuna museers årsbok 1983-1985. |